Bakgrund
Det tog sin början 1994 då jag skaffade min första dator. Det var då man jobbade i DOS och uppringning till internet skedde via modem. Och det var också då som jag petnoga knåpade ihop min första hemsida med html-kod. Allt sedan dess har jag haft en del webbsidor och kan så här i efterhand konstatera att teman som livsstil och hälsa faktiskt har varit den röda tråden som förbundit dem allihop. Med en tillvaro förlagd "behind the scenes" och en utbildning till nätverkstekniker noterar jag att min väg har varit krokig och fylld med törnen och vassa stenar som periodvis rivit och slitit sönder mig totalt, men behovet av att finna mig själv har varit tillräckligt starkt för att övervinna hindren. Well, nu har poletten verkligen trillat ner och det har blivit dags att knyta ihop ryggsäcken. Vilket sätt vore väl då bättre än att låta alla mina projekt stråla samman på denna portfoliosida 🙂
Citat "Var dig själv, alla andra är redan tagna" - Oscar Wilde
Mitt företag
Precis som så många andra nyblivna föräldrar lusläste jag etiketterna på alla krämer och hudlotioner - kort sagt allt som användes till barnen - oavsett om det var matprodukter eller hudvårdsprodukter. Här började mitt detektivarbete och det var då som jag upptäckte att det inte fanns några ekomärkta hygien- och hudvårdsprodukter på vår svenska marknad, vars innehåll överensstämde med etikettens budskap. Så småningom utmynnade min idoga envishet i företaget Lagerstedt & Company som jag drev 2006-2011. Med mitt företag introducerade jag det brittiska hudvårdsmärket Akamuti, det amerikanska tvålmärket Vermont Soap Organics samt ekologiska hundhalsband och dylikt från Good Dog Company (USA) i Sverige. Men jag sålde även mensskydd från de USA-baserade företagen Sckoon och Jade & Pearls och papper av elefantbajs från Elephant Dung Paper i Thailand.
Min granskning
Som alla nyblivna mammor var mina barns väl och ve viktigt och i och med detta växte mitt intresse för innehållet i hudvårdsprodukter. Där och då insåg jag hur viktigt det var att inte smörja in barnen med skadliga kemikalier och styrde därför raskt kosan över till Apotekets hyllor. Jo, jag tror många med mig har varit där, men snart kommit underfund med att innehållet inte var så lockande trots allt. Efter ett tag insåg jag således att fabrikörerna som huserade där också bidrog till ett utbud av hudvårdsprodukter fulla med kemikalier från ändliga resurser (läs petrokemikalier). Besviken som jag var bytte jag till The Body Shops hyllor och där höll jag till, tills den dag då jag förstod att produkterna innehöll kemikalier som inte heller var i min smak. Sedermera blev de mer nischade små ekobutikerna mina favoriter, åtminstone tills jag fick en ännu större förståelse för vad produkterna egentligen innehöll. Vid den tidpunkten, när mina små telningar hunnit bli några år bestämde jag mig för att det var dags att "go all in" och verkligen börja göra djupdyk i ämnet. Sedan dess har jag delat med mig av det jag tycker är intressant på min sida Noterat på Ekohyllan.
Ur de gamla gömmorna
På min sida GreenDigger har jag samlat några av mina gamla blogginlägg (2012-2014) som jag tycker är alltjämt aktuella.
Nätverk
Jag trodde aldrig att jag skulle våga, men så slog mig tanken "om inte nu, så när?". Det var det som avgjorde att jag grundade Svenska Nätverket för Introverta som jag efter mycket övervägande har lagt ner eftersom jag inte hinner med allt jag gör. Att vara introvert i en utåtriktad värld är tufft! Vi lever i en värld där det extroverta verkar vara normen. Introverta är ofta missförstådda och kanske ses vi som antisociala och tråkiga. Men vi vet bättre!
Själv är jag stolt introvert (INFP) och högkänslig (HSP Sverige). Så här mitt i livet slår det mig att jag faktiskt skulle kunna dra nytta av mina egenskaper och jag tänker då att utan mina två ständiga följeslagare - analyserandet och reflekterandet skulle jag ju inte vara jag. Många finurliga klokskaper föds när jag får sitta och tänka för mig själv - i ensamhet. Jag vill ha koll på läget och vill veta vad som sker och varför. Nåväl, det ska väl erkännas att jag är lite petig, emellertid kan ju noggrannhet vara en dygd. Sen är det ju det här med att jag är bättre på att uttrycka mig i text än i tal... I mitt tycke, naturligtvis en utmärkt talang att dra nytta av. Pratar gör jag bäst när jag har något att säga, någo som jag tycker är relevant och jag anser att det är slöseri med tid att inte gå till pudelns kärna direkt. Det som kan tänkas vara medaljens baksida är att jag är så förbaskat samvetsgrann och jag avskyr lögner, även om de är små och vita och som en del av en artighetsfras. Min hjärna som är känslig för både yttre och inre sinnesförnimmelser gillar samtal på tu man hand bättre än mingel, därför använder jag bara min socialt kompetenta sida vid omsorgsfullt utvalda tillfällen. Och ja, det händer att jag känner mig lite rebellisk och sysselsätter mig med små uppror mot samhällets normer. Jag vidhåller därför att det finns gott om tekniker en extrovert kan lära sig för att interagera med oss introverta 😉
Ge dig själv chansen att vara människa - det är befriande!
Min app
När mitt mått blev rågat och jag var urless på alla marknadsföringstrix som förekom på marknaden för ekologiska och naturliga hudvårdsprodukter, kände jag att det var dags att verkligen ta tag i den där appidén som legat och grott under några år. Som ett fritidsprojekt har så appen RekoKollen tagit form, betald ur egen ficka och således (än så länge) ingen inkomstbringande sysselsättning. Emellertid förenklar den betydligt för oss som ställer extra höga krav på innehållet i alla dessa hud- och kroppsvårdsprodukter som numera fyller ekohyllorna i affären och som alla lovar guld och gröna skogar. Grundtanken för projektet är att rikta strålkastaren mot hudvårdsprodukter som har ett mer äkta innehåll – Reko produkter helt enkelt. Du kan ladda ner appen här.
Konsultverksamhet
Jaha, och efter att jag fått höra från en del håll att "du skulle ju kunna hjälpa företag med innehållsgranskning", så började jag så smått få förfrågningar om just detta. Då tänkte jag naturligtvis att "okej då, jag kör igång på försök då". Med min tjänst DoBetter - Natural and Eco Consulting hjälpte jag företag att skapa ett produktutbud på ekohyllan beståendes av hud- och kroppsvårdsprodukter som till innehållet var så genuina och äkta som möjligt. Att jag som konsument vill veta vad jag betalar för var förstås också en bidragande orsak som motiverade mig att skapa denna tjänst.
Det här med kemikalier...
Och så tänkte jag att det vore dags att färdigställa den där idén om KemikalieKollen. En idé som har fått lov att ligga och jäsa ett par år. KemikalieKollen är en hoppfull idé om att få möjlighet att ge en enkel beskrivning av hur påhittade "eko"kemikalier faktiskt framställs. Så att vi som vill ha mer äkta vara har möjlighet att förstå tillverkningsprocessen och därmed kunna göra ett aktivt val. Fast egentligen tror jag mig se att det bara är en början på något som kommer att växa. Nåväl, det återstår att se. Du hittar KemikalieKollen här.
Bland penslar, tuschpennor och blyerts
Jag minns känslan när jag satt på golvet hemma hos farmor och farfar och ritade - bästa leken tyckte jag. Redan sen tidig ålder har jag älskat att rita och måla. Det började med kritor, tuschpennor och vattenfärg som byttes till blyerts och kol, därefter olja och numera akryl. När jag målar och tecknar är jag som mest levande och att ägna mig åt detta gör att jag kan andas.
Man måste ingenting har jag upptäckt på senare år och det låter jag lysa igenom i det jag skapar - mina känslor och min inre färgskala får alltid styra och därför kan jag aldrig veta om det blir svartvita teckningar eller tavlor med mycket färg som dagen bjuder på, men båda ligger mig varmt om hjärtat. Det finns så mycket vackert och skojigt överallt omkring oss som jag vill avbilda, men trots en ständigt närvarande känsla av att "inte hinna med" (skulle ju kunna skapa dygnet runt med sömnbrist som resultat :-)), så dricker jag mitt kaffe i lugn och ro och njuter av de stunder jag ägnar åt tavlorna och teckningarna. Du hittar mina tavlor här.
Kreativa projekt
Jag har många strängar på min lyra och ett överflöd av tankar som hela tiden leder mig in på nya spår. Jag njuter av att skapa och det är då jag känner mig som mest levande. I mitt huvud dyker det ständigt upp nya intressanta idéer och kreativa impulser och visioner. Helst skulle jag vilja förverkliga allt på en och samma gång, men eftersom det är omöjligt så fylls skrivbordet ständigt med nya kom-i-håglappar - allt behöver ju inte nödvändigtvis vara digitalt :-).
De där idéerna behöver inte nödvändigtvis matcha varandra, men bakom dem ligger det nästan alltid en stark passion av att synliggöra saker (problem, skönhet, lycka, orättvisa etc) och en stark vision om att förändra - att så ett frö hos någon gör mig glad. Ofta gör jag djupdyk under längre perioder då saker som fångar mitt intresse får ett enormt fokus. Ja, jag kan bli nördig det ska jag erkänna. Men nu är det så att det är ju inte idéerna som gör att det händer något, utan som alltid ligger det mycket hårt arbete bakom en idé som till slut tagit form. Och jag erkänner att det finns en avigsida - känslan av att ständigt vilja mer.
Instead of asking: “What will they think of me if I do this”… Ask: “What will *I* think of me if I don’t do this?
Lika simpelt som komplicerat
Den berömda väggen har många gånger komplicerat saker och ting för mig, och som en mönstergill fånge har jag med en styrka som jag inte trott mig kunna uppbåda, gång efter annan upprepat mönstret att försöka leva upp till de samhällsnormer som tillåts frodas. Ja, jag har egentligen aldrig förstått frågan "Vad ska du bli när du blir stor?" - jag är ju redan någon. Den där dagen när jag återigen satt framför arbetsförmedlaren avgjorde saken. Där och då insåg jag att frågan "Vilket jobb ska jag söka?" måste ersättas av frågan "Vilket liv vill jag leva?". Men det simplifierar och komplicerar allt! Och på den vägen är det.
You don't inspire others by being perfect. You inspire others by how you deal with your imperfections.
Mina ledord får bli - Var ärlig. Hedra din personlighet. Skapa ditt liv. Gör det på ditt sätt.
/Carina Lagerstedt Nilsson
